Om Brita och Otto Larsson
Brita, 1913-1997
Född i Svenljunga, uppvuxen i en familj med tre systrar, varav en lever (971113) och är bosatt i Uppsala.Britas farfar var lanthandlare, häradsdomare och kommunal förtroendeman. En del av värdet i boet efter Brita Larsson kommer från hemmet i Svenljunga som arv efter farföräldrar, föräldrar samt avlidna systern.
Brita utbildade sig inom konditorinäringen. I samband med giftermålet med Otto Larsson någon gång på 1930-talet gav Brita upp sitt yrkesarbete och ägnade sig åt arbete i det gemensamma hemmet. Brita var kyrkligt mycket engagerad och har donerat flaggstången som står utanför Kyrkans Hus. Brita var en dam med mycket bestämda åsikter.
Något år innan Brita blev sjuk och bosatt på Sveagården blev hon under en promenad på Strandgatan påkörd och hade efter det vissa svårigheter att gå. Makarna hade en fosterdotter, Pirkko Mikkonen. Hon kom till familjen som finskt fosterbarn under kriget 1944 och blev kvar under några år. Därefter höll de kontakten under många år bl a genom årliga resor mellan Finland och Sverige. Det fanns en mängd fotografier, som visade den nära kontakten.
Otto, 1896-1984
Född i Eskilstuna, växte upp i Magla, Gillberga utanför Eskilstuna. Hans mor dog då Otto var 3 år. Fadern blev då ensam med två små barn, en dotter på ett år och så Otto. Fadern hade svårt att klara det lilla småbruket med två små barn och fick då till hjälp av en kvinna, som tog hand om familjen. Hon hade anknytning till Baptistförsamlingen, därav legatet till församlingen.Otto var studiebegåvad, men hade inga möjligheter till högre studier. Han var tekniskt och praktiskt mycket begåvad. Under ungdomsåren läste han på folkhögskola och tog en ingenjörsexamen.
Till att börja med arbetade han inom snickeribranschen och blev egen företagare. Detta snickeriföretag bedrevs i en fastighet på Eskilsgatan, tomtgranne med det hus i vilket han och Brita bodde på Köpmangatan 30. När fastigheterna i området revs, upphörde snickeriet. Årtalet okänt.
Otto fick då kontakt med Sven Hedlund. Tillsammans med honom köpte han Tunaverken. 1955 köpte Otto ut Sven och var därefter ensamägare fram till 1966, då han sålde till Karl-Erik Possnert. Karl-Erik är pappa till bröderna Jack, Bo och Hans, som senare tog över efter fadern.
Tunaverken kom att bedriva sin verksamhet i en fastighet på Filargatan 6, som Otto lät uppföra i början på 1960-talet.
Under en tid var Helge Nordensson med sin agenturfirma delägare i Tunaverken. En firma som sålde Tunaverkens produkter.
Produktionen i Tunaverken var till en början espagnoletter, kom senare att omfatta sockertänger, istänger, ostskärare (inte hyvel, utan tråd).
Under några samarbetade Otto med Bengt Nyzell i ett handelsbolag, Ovo Badhissar (för att lyfta handikappade i och ur badkar).
Otto var duktig uppfinnare. Uppfinningar som hade med tillverkningen att göra. Men i samband med sin stomioperation intresserade han sig för de hjälpmedel han fick. Sökte även patent på dem. Han försökte alltid lösa de problem han ställdes inför. Han var mycket envis.
Otto var temperamentsfull, kanske lite egen. Men sagesmannen kom ändå under alla år mycket bra överens med honom. Månade om sin personal. I unga år kom han i kontakt med Frälsningsarmén och hade ett gott öga till dem i alla år. Han var dock inte medlem. Han var med i Tempel Riddare Orden i Eskilstuna. Släktforskning var ett stort intresse, likasom resor ut i världen tillsammans med
Brita.
Vid sidan om ämnet om Tunaverken.
När Karl-Erik övertog företaget började han med legotillverkning. Och när sonen Jack kom hem från studieresa i USA 1966/67 medförde han idéer om att börja tillverka lättmetallfälgar för personbilar, vilket så småningom kom att bli Tunaverkens huvudprodukt. Men som framgått ovan, var det långt efter det att Otto sålt företaget.ovanstående uppgifter härrör från anteckningar, som Britt Tael, S E Banken, låtit upprätta efter Britas död 1997. Britt var god man för Brita. Vidare från ett samtal som jag haft med Elsa Albertsson, mångårig medarbetare till Otto.
Eskilstuna 2001-03-31
Bengt Bergstrand